Allt blir så mycket lättare när glädjen går hand i hand med det vi tar oss för.

Man ska vara glad att man har ett arbete att gå till. Är man dessutom fast anställda ska man vara astronomiskt tacksam. Det är nått jag ofta fick höra när jag beklagade mig över min olycka över att gå till ett arbete jag inte alls trivdes med.

”Du måste tänka på barnen. De behöver trygghet. Man kan inte alltid få som man vill”

Jag går till det där arbetet som gör att lönen trillar in den 25:e varje månad. Jag sätter mig i bilen, kör 5,6mil, kliver över tröskel, utför mitt arbete och kör 5,6mil tillbaka hem igen. När jag kommer hem möts jag av två barn som längtat hela dagen. Två barn som har så mycket energi att jag blir trött bara av att se det. Jag har en partner som dragit runt vardagen och som ser fram emot ett vuxet sällskap när jag kommit hem. Vad gör jag? Jo, jag går rakt upp i sovrummet och sätter mig vid datorn. Datorn som varit en flykt under så lång tid för att dämpa ångest. Ångest som skapats av att jag varje dag stigit upp, kört 5,6mil, klivit över tröskeln, utfört mitt arbete och sen kört 5,6mil hem igen.

För varje dag jag klev över tröskeln krympte jag. Jag krympte på insidan och mådde sämre och sämre. En dag var jag så liten att jag inte lyckades ta mig över tröskeln. Den kan inte ha varit mer än 2cm hög men det spelade ingen roll hur mycket jag hoppade, klättrade och kämpade. Jag kasade ner varje gång. Jag kasade så långt ner att jag inte orkade ta mig upp igen. Sjukskrivningen kom som ett brev på posten.

”Men hur länge ska du vara sjukskriven? Det är inte lätt att klara sig på pengarna från försäkringskassan”

grimace-388987_640Nä, tro mig, jag vet! För när man har nått avgrunden och mörkret, som gör att man inte längre klarar av att klättra över tröskeln, då blir man sjukskriven. Med sjukskrivning kommer än mer ångest, om det ens var möjligt. Du får skuldkänslor för att du sätter barnen och din partner i en finansiellt, otrygg situation. Du känner dig värdelös för du fyller inte nån direkt funktion utan din enda mission just nu är att överleva. Men överleva för vadå? Att bli ”frisk” så att du kan gå tillbaka till att köra de där 5,6milen, kliva över tröskeln, utföra ditt arbete för att sen köra hem och inte orka leka med dina egna barn? Är det så vi ska ha det? Är det därför vi är satta på jorden?

”Det är svårt att vara egenföretagare. Det är inte så lätt som man tror. Det är bättre att vara anställd. Du kan inte säga upp dig när du är fast anställd!”

Inte? Watch Me! – Jag har alltid vetat att jag ville bli egenföretagare. Jag visste inte exakt när, var eller hur men jag visste ATT.
Jag är mitt uppe i världens fight med mina demoner. Jag har rest mig varje gång oavsett hur många gånger jag slagits ner i mattan. Nu var det dags för en knockout! Men denna gång var det inte jag som slog i mattan. Nu var det dags för mig att slå ner mina egna demoner. Det var dags att sluta acceptera de illamåendet som funnits med mig största delen av mitt liv. Det var dags att köra NU, ta reda på HUR och hitta VAD, för ATT var klart sedan länge.

”Jag står på perrongen och ser tåget komma. ”Jag ska våga hoppa!” Jag blundar….och hoppar….”

Jag säger upp mig, på vinst och förlust, utan någon som helst trygghet. Jag valde att hoppa tåget, inte framför. Genom att hoppa på tåget följde jag min dröm. Drömmen som var min och som ingen annan hade någon rätt att ifrågasätta eller skuldbelägga mig för. Hade jag fortsatt i samma spår, som jag gjort så många gånger förr, hade det varit samma sak som att kasta min själ ut framför ett tåg. Jag hade gått i samma spiral neråt och så småningom, åter igen, kasat ner från tröskeln. Men inte denna gång…

Jag kan bara svara för mig. Detta är min berättelse om hur JAG tog tag i mig själv och mitt liv. Om hur JAG valde vägen istället för att låta andra styra mig. Jag följde min dröm och nu lever jag den. Det har inte varit lätt men att leva på som jag gjorde innan hade varit mycket svårare. Idag har mina barn sin mamma. De kan komma med sin energi och jag orkar ta emot den. Jag gömmer mig inte längre i mörkret utan jag är ute i ljuset bland de andra i min närhet.

Jag kommer aldrig att ångra att jag hoppade. Jag kommer aldrig att ångra att jag tog chansen. Jag kommer aldrig att ångra att jag valde lycka framför BÖR. Hoppas att du också väljer DIN väg.

 

Blogg Profil

 

 

 

 

 

 

 

Linda Karlsson, Ägare av LiKa Media
www.LiKaMedia.com